Gefle

Jag var uppe med tuppen, (alla vet ju att tuppen inte går upp tidigare än nio på söndagar) och först på bussen. Självklart valde jag att på årets soligaste dag sätta mig på solsidan och trots mina försök att se så ofrodig ut att ingen skulle vilja sitta bredvid mig, blev bussen full och jag blev tvungen att dela säte med den ofrodigaste turken på väg mellan göteborg och stockholm. Fet, svettig och så nyfiken på min facebookprofil att jag är förvånnad att han inte försökt adda mig än.

Inget av intresse hände under dom åtta timmarna förutom att jag från bussen fick se Botkyrkas tag line: "Botkyrka, långt ifrån lagom". Lite kul men långt ifrån lika usel som "Åmål, alltid något".

Timewarp - Byte till chartrad brynäsbuss, framme i Gävle och mitt hem för de kommande två veckorna, järnvägshotellet. Helt tomt, och då menar jag "the Shining"-tomt. Inte en käft som bodde där, inte en käft som jobbade där. Det låg bara ett kuvert som det stod Axel på och i det låg en lapp som det stod att jag hade rum 1.

Efter en timmes promenad i ett sommarsoligt men sööööömnigt Gävle insåg jag att jag kommer ha förbannat tråkigt här. Riktigt, riktigt tråkigt. HERREGUD vad tråkigt jag kommer ha det i två veckor, men hey, jag har tack och lov inte bott här i hela mitt liv.

Ursäkta

Jag har gjort något jag skäms över. Jag skyller allt på tristess och den här jävla staden. (ordvits? ORDVITS!) Bara att jag inte har någon att ordvitsa med om stadens namn är ett tecken på hur ensam jag är och hur tråkigt jag har, och vi vet ju alla att ur tristess föds rasism, våldtäkt och i värsta fall, bloggande. Ja, det är sant. Eran gamla Sjökuk har förpassat sig till de gramatiska felens högborg, smileysarnas mecka, det forum där det kryllar av åsikter ingen vill veta av. Bloggen.

Låt oss glömma den torra, tråkiga, hey, låt oss till och med slänga oss med ett försvenskat engelskt uttryck eftersom det här är en blogg, up tighta Axel, och med öppna armar motta Den Nya Axel.

Den Nya Axel har numera:
Lång page med frostade toppar
Piercad förhud
Åsikter som ingen, och då menar jag INGEN bryr sig om
Och framför allt, JÄVLIGT tråkigt