Jag har gjort något jag skäms över. Jag skyller allt på tristess och den här jävla staden. (ordvits? ORDVITS!) Bara att jag inte har någon att ordvitsa med om stadens namn är ett tecken på hur ensam jag är och hur tråkigt jag har, och vi vet ju alla att ur tristess föds rasism, våldtäkt och i värsta fall, bloggande. Ja, det är sant. Eran gamla Sjökuk har förpassat sig till de gramatiska felens högborg, smileysarnas mecka, det forum där det kryllar av åsikter ingen vill veta av. Bloggen.
Låt oss glömma den torra, tråkiga, hey, låt oss till och med slänga oss med ett försvenskat engelskt uttryck eftersom det här är en blogg, up tighta Axel, och med öppna armar motta Den Nya Axel.
Den Nya Axel har numera:
Lång page med frostade toppar
Piercad förhud
Åsikter som ingen, och då menar jag INGEN bryr sig om
Och framför allt, JÄVLIGT tråkigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar